Bra om ADHD på TV

Det här var ett riktigt bra program. Repris 10/9 och finns på SvT PLAY.


DN:s Tomas Lisinski skriver om det såhär:

'"Mitt huvud är en torktumlare" där flera vitt skilda personer som fått diagnosen adhd berättar om sin tillvaro. Om svårigheten att organisera tillvaron. Om koncentrationsproblem. Om oförmågan att prioritera.

Det handlar här om vuxna människor som ofta fått sin adhd-diagnos sent i livet. Förhoppningsvis inte för sent, för symtomen har regelmässigt visat sig redan i barndomen, utan att de vuxna som borde ha reagerat gjort det.

Men varför ska vi som är "normala" över huvud taget engagera oss i ämnet?

Tja, vi kanske kan förstå vår omvärld lite bättre. Inte döma andra så snabbt. Vi kanske till och med kan bli lite bättre människor. Det är vad kunskap kan göra med folk. Kunskap slår det mesta.

Pelle Fosshaug heter en av Sveriges mest kända bandyspelare. Han har bland annat tagit VM-guld i bandy.

Vad arg man har blivit på den mannen, svurit ve och förbannelse över hans våldsamma utbrott mot domare, ledare och andra spelare på bandyplanen. Han har betett sig som en bortskämd snorvalp.

Så har åtminstone jag tänkt. Flera gånger.

I entimmesdokumentären "Mitt huvud är en torktumlare" har upphovsmakarna Gunilla Wirström och Mats Jonstam valt ett brett perspektiv. Flera till synes helt olika människor, från kriminella till framgångsrika yrkesmänniskor, får berätta hur det är att leva med adhd.

DET ÄR SLÅENDE hur ofta de själva sett sina problem tidigt i livet, ofta redan på dagis eller i småskolan. Genomgående är också att de då, som maktlösa barn, nästan aldrig fått någon hjälp eller mött någon förståelse från vuxenvärlden. Skolan har oftast varit ett helvete för dem. Kamraterna har inte velat leka med dem, och lärarna har inte begripit sig på dem.

- Ända sedan jag var liten har jag haft svårt att koncentrera mig. Min mor tog mig till läkaren, som sa att jag var överenergisk, berättar Pelle Fosshaug i programmet.

- När jag blir utsatt för oförrätter blir jag som tokig, fortsätter han.

Efter att ha gått igenom diverse tester är Pelle Fosshaugs diagnos klar: han lider av adhd, vilket egentligen inte förvånar honom. Nu måste han bestämma sig för vad han ska göra med den kunskapen.

ENLIGT EXPERTISEN finns adhd i alla kulturer och inom alla samhällsklasser. Också slutsatsen verkar vara generell: Avgörande för hur det ska gå i livet är att man tidigt får känna att man duger."

Klokt. Avgörande för hur det ska gå i livet är att man tidigt får känna att man duger. För ADHD-ungar precis som för varenda "vanlig" och eller på annat sätt "ovanlig" unge.

Nu öppnar vi snart...

Äntligen är vi klara att faktiskt starta det vi skrivit och talat om. Vi har tillstånd, godkännande och ramavtal – och är klara att slå upp portarna.

Exakt datum är inte bestämt än, men meddelas snart.

Om du har frågor eller vill ansöka, maila oss på gergils@bahnhof.se eller ring 0735-331384.

Almedalen, Brukarföreningen, psykiatrin och socialpolitikens framtid

Årets vecka i Visby och Almedalen gav starka signaler om att det är en förändring på gång inom psykiatrin, socialpsykiatrin och beroendevården. Det är ett mycket ödmjukare samtalsklimat nu än förr om åren och politiker och brukare kan diskutera och förstå varandra på ett sätt som inte varit möjligt tidigare.
Substitutionsbehandling, behandling med centralstimulerande och sprutbyte är numera självklart att diskutera. Man kan till och med diskutera legalförskrivning i vissa sammanhang.
Det som är tråkigt är att det fortfarande är mest vänstern som engagerar sig och har den största förståelsen på individplanet, medan samma vänster inte förstår värdet av valfrihet. Eller inte har gjort det tidigare, kanske man skall tillägga.
På Svenska Brukarföreningens seminarium var det visserligen en manlig vänsterpartist som fortsatt motsatte sig valfrihet (i alla fall att välja privata alternativ som drevs med vinst), men Raymond Wigg, som är landstingsråd för Miljöpartiet i Stockholms läns landsting, var istället positiv till detta och Björn Jonsson, forskare vid Malmö Högskola, berättade att han svängt i den frågan och är helt för valfrihet. Birgitta Sevefjord (v) deltog i diskussionen och verkade öppen och lyssnande, även om hon inte tog direkt ställning i just valfrihetsfrågan.
Björn Fries, socialdemokrat och tidigare chef för regeringens narkotikasamordning, som nu blivit chef för samordnings- och utvecklingsenheten för socialtjänsten i Stockholm under Ulf Kristersson som är moderat (!) socialborgarråd, deltog i seminariet, talade för valfrihet och framstår allt mer som en av de viktigaste länkarna mellan de olika lägren i de här frågorna.
Och från brukarhåll, på plats, uttryckte alla enigt ett stöd för valfrihet. Då skulle de dåliga och impopulära alternativen försvinna och de bra och uppskattade behandlingsprogrammen, klinikerna och stödformerna skulle gynnas.
Detta påverkar vänstern radikalt och det ska bli intressant att se hur den här frågan utvecklas. Det skulle kunna vara en fråga som får vänstern att inse värdet av valfrihet -- och samtidigt får de borgerliga partierna att inse värdet av mer humanism och respekt för den enskilde i socialpolitik och missbruksfrågor.

Vårdföretagen vill...

På plats i Visby 1

Vårdföretagen har just nu (onsdag morgon) ett seminarium och en diskussion om hur man ska öka kvaliteten i vården, genom utvärderingar och auktorisation. Man vill också skapa kunskaps- och informationssystem så att brukarna ska kunna välja bättre. 

Problemet är att allt tal om utvärdering, auktorisation, kvalitetsgranskning osv, tar bort fokus från det som är helt avgörande för ökad kvalitet för brukarna, nämligen valfriheten. Fri etablering och fritt val är den överlägsna modellen för att öka kvaliteten. Och det behövs inte så mycket mer. 

Därför måste också kritik riktas mot entreprenader inom vård och omsorg, där offentlig monopolverksamhet överlåts till den privata leverantör som erbjuder det lägsta priset. Då får man ju motsatsen till valfrihet och marknad. Och detta vanärar privata vård- och omsorgsföretag. 

Svenska Brukarföreningen i Visby

Missa inte Svenska Brukarföreningens seminarium under politikerveckan i Visby. Ja, om du är i Visby förstås. Eller kan åka dit. Det är fredagen den 11 juli, håller på i fyra timmar och är helt klart värt resan. Man kan ta färjan tur och retur över dagen!

Programmet ser jäkligt spännande ut, med Björn Fries, Berne Stålenkrantz, Jens Sjölander m fl. Även en human rights-aktivist från England.

Och det som gör programmet och seminariet så spännande är själva temat: att man måste välja en mer humanistisk väg i narkotikapolitiken, satsa på skademinskning och inse att det här är frågan om medicinsk och psykiatrisk behandling av människor med ett beroende. Och det kan inte få blandas ihop med kampen mot den organiserade brottsligheten.

Galenskapen regerar

Ytterligare ett exempel på hur socialen "fungerar": Tage Bergström i Örgryte fick avslag på hyresbidrag/socialbidrag för att hyra ett rum för 4000 kronor. Hög hyra förvisso, men med betalningsanmärkningar och besvärlig social situation ligger väl marknadshyran där någonstans.

Nu fick han alltså nej och placerades istället på ett "jourboende" för den något högre kostnaden 28 000 kronor per månad.

Nyheten finns i GT/Expressen där man också diskuterar varför man inte bygger enkla korridorsboenden eller motsvarande. Svaret är okänt för de flesta, men det beror framför allt på att Länsstyrelsernas byråkrater påstår att de har rätt att tillståndspröva alla boenden. Och de förstår inte lagstiftningen utan tolkar lagen som att alla boenden måste vara "fullvärdiga" för att få tillstånd.

Detta betyder att alla skall ha egen lägenhet, med egen toalett, eget badrum och eget lås på dörren. Oavsett om man vill eller inte. Och oavsett om det är just den egna lägenheten och isoleringen som skapar problem. Kanske rent av är huvudproblemet för många, som inte kommer sig ut och inte har något vettigt eller meningsfullt att göra. Det är då man dövar ångesten och får tiden att gå fortare på andra sätt.

Vi har trotsat länsstyrelserna och startat ett brukarkooperativ som inte är tillståndspliktigt. Därför kan vi erbjuda ett boende som bygger på gemenskap, som annars länsstyrelserna stoppar och förhindrar, och som har ett meningsfullt innehåll med hästar och hundar, som kommunernas boenden, behandlingshem och rehabileringshem sällan har.

Det finns alternativ till galenskapen, det kräver bara att fler tar lite initiativ och ifrågasätter galna byråkrater och okunniga politiker.

Socialtjänstlagen ger dig rätt

Du som av något skäl inte får livet att fungera har rätt till stöd enligt socialtjänstlagen. Allra tydligast och bäst formuleras detta i 5 kapitlet, 7§:

7 § Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.
Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd.
Kommunen skall inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av sådana svårigheter som avses i första stycket behöver ett sådant boende.

Man skall läsa meningarna noga och tänka efter vad de betyder.

Den första meningen förklarar att detta gäller alla som "möter betydande svårigheter i sin livsföring", oavsett vad skälen är. Och att den som har sådana svårigheter har rätt "att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra".

Den andra meningen säger att du har rätt till något vettigt och meningsfullt att göra och rätt att bo så att det passar och funkar för dig.

Den tredje meningen säger att kommunen är skyldig ("skall") ordna boenden med sådant stöd att personer som "möter betydande svårigheter i sin livsföring" kan få livet att fungera.

Om Socialtjänstlagen gäller så betyder detta att du som har sådana betydande svårigheter har rätten på din sida. Det gäller även dig som har neuropsykiatriska funktionshinder, kanske med långvarig depression. Det gäller dig som inte klarar av att hålla ordning på ekonomi eller lägenhet för att du har adhd och därför får betydande problem. Det gäller dig som får social fobi och isolerar dig, du som är "sjukt blyg". Det gäller dig som lever självdestruktivt, dricker för mycket eller använder andra preparat för att orka träffa folk eller klara av vardagen.

Och om du har sådana problem men inte får fungerande och tillräcklig hjälp av socialtjänsten i din kommun, då har du ändå rätt till sådan hjälp. Och om du vill få den hjälpen här och av oss, får du höra av dig.

I vissa fall kan vi hjälpa dig med ansökan och du kan få vara här några dagar medan vi hjälper dig med kontakterna med din socialsekreterare.

Elitism och moralism stoppar inte knarket

Tips också om Christians debattartikel i Expressen.

"...den liberala människosynen, tilliten till den enskildes kraft och vilja, är nyckeln till en ny och framgångsrik socialpolitik. Men då måste man börja se sambandet mellan psykisk ohälsa, missbruk och bristen på verkliga och meningsfulla uppgifter för människor som hamnat i utanförskap.

Man måste också förstå att det egna boendets ensamhet och totalansvar inte är bra för alla. Personer med allvarliga psykiska svårigheter och med tungt missbruk kan, vill och behöver göra något meningsfullt. Det är rent av nödvändigt, efter en akut behandlingsfas, för ett långsiktigt tillfrisknande."

Läs hela artikeln!